Vaknade alldeles för tidigt vid 4-tiden och kunde inte somna om. En hel timme innan jag behövde gå upp för att åka till Sala och ta tåget till Stockholm. Jag hade åtagit mig att presentera/föreläsa om Möklinta och projektet på en träff på Bygdegårdarnas Riksförbund.
Innan jag skulle åka vid 6 så skulle jag ta ut 20-liters vattenhinken och hö till djuren....vad händer....jo, jag halkar och får över mig allt vatten. Blöt ända in i trosorna och bara gå in och byta kläder. Stress, stress!

Vila i Frid goa Matti!

Får samtal ifrån Uffe när jag sitter på tåget att våran älskade get Matti låg död när Uffe skulle ge mat.
Världens goaste bästa geten som är och kommer vara saknad länge.

Stockholm för mig är bara en massa jäktande, hänsynslösa människor med taskig attityd. Ja, jag är själv en f.d. Stockholmare men jag hoppas att jag har fått bort de värsta 08-dragen.
Stockholms-syndromet började redan på tåget för en del....varför ska man ställa sig upp 10 minuter innan tåget anländer? Tror dom att det bara är dom 10 första som får komma av tåget?
På centralen så springer alla och jag kom på mig själv att springa med i det sjuka springandet. Men jag saktade ner och tog det lugnt. Tänkte att varför stressar folk? Bussar och tunnelbana går var 5:e minut så var är paniken att man måste springa?

Själva träffen var jätte givande och trevlig men gudars vad jag längtade hem till skogen när dagen var slut. Särskilt när jag stod i kön på McDonalds och hör den bakom mig säga "varför kan dom inte öppna en till kassa?" En mening som inte förekommer utanför huvudstad.....utanför den stora staden tar sig kassörskan och kunden tid att prata med varandra som är så trevligt. Och ingen suckar i kön om att öppna en till kassa!